Intresset för träsnideri började tidigt, kanske redan när jag var liten. Min pappa Freddie, som var väldigt händig var tidigt en inspiration. Vi spenderade mycket tid i naturen och snidade ofta med kniv. Fascinationen av djur, särskilt fåglar och insekter kom tidigt, vilket ledde till att jag ritade mycket och samlade på fjärilar och skalbaggar. Även om jag prövat andra saker, som idrott och musik, har jag alltid återvänt till träsnideri. Nu, 2024, ser jag fram emot att ha en utställning med Martin Heap på Galleri Hantverket.
Varför blev det så här? Hur kommer det sig att man blir en människa som kan sitta i timmar med en kniv och tälja fram figurer i trä? Kanske började det redan när jag var liten. Pappa Freddie var vaktmästare på vår skola i Vänge och en mycket händig person. På den tiden lagade man ju saker som gick sönder på skolan, och det var det pappa som gjorde. Pappa var dessutom väldigt konstnärlig av sig och musikalisk. Det var alltid något projekt på gång. Han gjorde leksaker, inredningsdetaljer som lampor, hyllor mm, musikinstrument som nyckelharpor och fioler. men dessutom var det alltid någon trähäst, kanske en björn, skålar, kåsor och fantastiska vandringsstavar av vildvuxna trädstammar. Vi var ofta ute i skogen på promenader med hunden eller för att plocka bär eller svamp. Då var alltid kniven med, och det gjordes sälgpipor, vattensprutor av sälg och givetvis en massa barkbåtar.
Jag satt ofta och ritade under min uppväxt och det har jag fortsatt med hela livet. Redan tidigt så var jag väldigt intresserad av djur och då speciellt fåglar och insekter. Vi hade en massa böcker med bilder på olika djur som jag gärna satt och ritade av. En kompis och jag hade en liten fågelskådarklubb, där vi skrev upp alla fåglar vi såg i en klubbok. Mitt intresse för insekter gick så långt att jag blev fjäril- och skalbaggsamlare. Hade en ganska bra samling med olika svenska arter. Men vad som verkligen lockade var ju alla fantastiska arter som fanns i regnskogarna i framför allt Sydamerika och Afrika. Vilka färger! Vilka former! och stora var dom! Goliatbaggen som kunde väga nästan ett hekto. Det där är ju riktiga baggar tänkte jag, inte de små pluttar som finns i Sverige. Likadant var det ju med fåglarna, helt galna färger och former. Inte som när jag tittade ut i vår trädgård på flocken av gråsparvar som pickade på marken runt fågalmatbordet.
Givetvis har jag som alla andra haft perioder av annat som lockade. Blev mycket idrott i form av skidor och friidrott. Men också mopeder, kompisar, tjejjer, musik, skola och militärtjänstgöring. Efter lumpen blev det flytt till Stockholm för att jobba som servitör och försöka komma in på Beckmans Reklamskola, vilket jag gjorde. Efter skolan började jag jobba på en liten reklambyrå där jag blev kvar några år tills jag startade egen liten verksamhet inom grafisk form. Det är fortfarande min huvudverksamhet där jag främst formger kundtidningar och broschyrer.
Under hela den här tiden efter lumpen har jag aldrig släppt träsnidandet och det har nog inte varit något år jag inte skapat något. I slutet av 80-talet såg jag en utställning med Tomas Skimutis som inspirerade mig mycket. Det var helt fantastiska skapelser med rörliga delar, ljud mm. efter det kom jag igång på allvar och har utvecklat en eges stil sedan dess. En rolig sak är att jag sedan dess haft flera utställningar tillsammans med Tomas och en annan kollega som heter Martin Heap. 2014 representerade jag Sverige i Dongyang, Kina under tävlingen Carving the Future och var en av 40 träsnidare från olika länder. 2018 var jag i Kambodja på World Wood Day där grupper om 3-4 personer från olika länder fick uppdraget att tolka ”Life” på en 3x1,5 meter bred skiva göra en relief på 6 dagar.
Nu är det 2024 och det är dags för mig och Martin Heap att ha en utställning på Galleri Hantverket med vernissage den 5 oktober.
